11 pm

Den där känslan när man ska lägga sig för att man är trött och ska bara lyfta över den minsta i familjen som somnat i våran säng och inser att han har kissat på sig. Kuddar, täcken, ja rubbet är blöta. Jag ångrar alltid eller ofta att han somnar där, för ibland vet man inte med honom… Jag bar honom in till sin säng tog på nya kalsonger och hälsade att han inte kommer få sova i våran säng med. Han svarade att han tyckte jag var dum.

Posted in Barnen | Comments closed

Lejon blev 9

Lilla Lejon som är ganska stor nu fick en bra dag tror jag?! Viggo den ungen tror ju han fyller år varje gång nån annan fyller år. 😉 Knas tomte! Han fick presenter, fika till skolan, sin favorit mat och en kaka med glass. Jag tror dagen blev ganska bra för honom trots att man inte kunde ta ledigt från skolans plikter. Nu inväntar vi Halloween, med tjuvstart på lördag då församlingen har en liten fest. Snart Jul med, sitter och funderar på vad man ska köpa?! Om det bara fanns en riktigt tomte som kunde fixa åt mig…

Posted in Barnen | Comments closed

Columbus Day

Alla barn hemma och lediga och Lauri jobbade hemma idag. Barnen sov länge och jag fick både ta en promenad och äta frukost själv på morgonen. Mycket bättre start än så är svårt att hitta! Eftersom Lauri behövde bilen till ett tandläkare besök och barnen ville se en film på bio, så gick jag med dem upp till Ridge Hill ca 5km dit. Promenaden var skön. Mulet, men skön temperatur. Och ja, jag har välsignats med väldigt prat glada barn! Svårt att få in ett ord när nån börjat att prata! 😉 Vi kom dit, skulle fixa nån lunch så vi gick till Cheesecake Factory för att ta med mat. Vi var där kl 13 och det sa att det skulle ta 10-15 min att bli klart. Skönt tänkte jag då filmen började 13:55. Efter 25 min blev jag otålig och sa till, efter 35 min sa jag att vi MÅSTE gå snart och då hade det lovat och lovat att det kommer snart. Efter 45 min fick vi maten… rusade till bion, köpte biljetter och ställde oss i kön till popcorn. Då kanske ni tänker popcorn OCH lite mat, ja du nån ville ha mat och nån ville ha popcorn. Bara det att vi valde fel kö. Det var kanske 3 framför oss, men alltså det skulle verkligen köpa allt de hade!! Jag och kö ingen bra kombination. Blev lite irriterad. Kom in till salongen, trodde att nu hade den gått ett tag på bio kanske det inte är så mycket folk, men tji fick jag och vi fick gott sitta på första raden! Viggo ville gå hem och inte se den. Efteråt fick vi vänta på Lauri som skulle hämta oss. Så då gick vi i affärer roligt till en början, men sen börjar tjat om jag vill ha det och jag vill ha det. När vi har pratat LÄNGE om att nu ska vi inte köpa mer en det vi måste ha! Och det glömmer fort, det fick ju bio och sånt. Men efter bion ville det ju inte gå på bio utan ha nått annat? Mmm smart att ändra sig när man redan fått göra nått som man ville… Suck. Så av dagen kan jag säga promenaden var bäst! Borde bara gått och inte gjort nått mer. Ibland anstränger man sig FÖR mycket. Men, men de är ju trots allt bara barn och jag gillar dem. Torts allt det utsätter en för varje dag. 😉

En sak som vi gjorde igår (jag vet det var söndag, men vi gjorde det iallafall) L och T cyklade och V satt i vagnen och jag och Lauri sprang. Alltså alla ute och det var kul! Sånt bär jag gärna med mig i hjärtat länge!

Posted in Allmänt, Barnen | Comments closed

General Konferens

Jag ska inte neka till att det var skönt att slippa gå till kyrkan på Söndags morgonen. Generellt var väl GK bra, de säger väl saker som människor i stort behöver höra. På många sätt var det skönt att folk kunde prata på sitt egna språk så man slipper höra deras irriterande dialekt så man ändå inte kan koncentrera sig på vad det egentligen talar om. Tycker dock det är plågsamt att se alla gamla män som knappt kan stå men som ändå ska tala. Finns saker jag inte blev så övertygad om denna gång heller. En sak vet jag och det är att jag aldrig skulle vilja ha prästadömet. Om jag känner så mycket ångest över saker för att jag är kvinna skulle jag, om jag var en man antingen sluta gå i kyrkan eller ta mitt liv. Nu känner jag bara att jag borde utnyttja min livmoder till max och göra slut på hjärna och händer i allt tjänade. Och då kanske Ni säger; man ska inte springa fortare än man förmår… Men vad är mitt fortaste? Är jag bara lat? Eller vill jag bara inte? Jag känner inte den där enorma glädjen när jag tjänar andra. Inte som jag känner när jag gör nått för nån jag VERKLIGEN tycker om. Eller besökslärarinne grejen… Känns onaturlig och inte alls kul. Skulle jag sitta och yppa mina problem och bekymmer för dem? Vi uppmanas att göra det, men tro mig det finns inget förtroende att det skulle hålla tyst. Och nej inte skulle de hålla tyst, upp i ledet ska det så nån kan hjälpa. Och våran kvinnan vi ska rapportera till sa: ”It´s not hard, you just need a little bit more faith”. Ha! Men om man nu inte tycker det känns naturligt är det svårt. Vad gör man? Och sen allt annat man måste göra

– Hemafton (jag vet då säger ni, allt kan vara en hemafton, men har ni läst manualen? Man ska börja och avsluta med bön sjunga och ha en lektion men då kanske ni inte tycker man behöver följa de? Rycka lite på ”reglerna”) Jag klarar inte av att planera, det måste bara ske spontant)

– Familjebön, kass… (har väl bön vid maten ibland, då jag tycker att man kan tacka iallafall för att vi har mat! Personliga böner orkar jag knappt, varför ska han orka lyssna på mig. Jag är bara en sorglig själ som ibland undrar om det var ett misstag att jag kom hit. Jag är rädd att be för jag är rädd att Gud ger mig saker som i ”prövningar” för att han älskar mig i form av död, sjukdom och andra tragiska saker. Tackar jag för att livet är bra kommer han nog gör det jobbigt igen… That’s his melody, om du frågar mig.

-Tjänande.. phew! Orkar jag ens säga nått mer än att det är ett tungt ”dålig-samvete-känsla” ständigt.

-Templet. Ger mig ångest. Att veta att jag måste gå med på mångifte för att komma till celestiala riket och bli en Gud och Gudinna. Hur mycket ångest ger inte det? Jag är rädd för döden! jag vill inte tjäna och missionera där. Jag har väl kännt nån ro i templet, men mitt humör efter ett besök i templet är allt annat än glatt. Ångesten är stor för allt där i! Kanske sak ta och satsa på nån annan härlighet?

– Och det här med att kyrkan och människor är separerade, hur då? Ska vi inte lyssna på våra ledare? Inte ens profeten, för egentligen är han ju bara en vanlig människa? Och när är saker från Gud och när tar människans egna tankar in? Tex om en Stavspresident säger att man bör bära garmens ALLTID ingen orsak att ta av den, medans en annan kanske tycker att när man tränar och går till doktorn inte behöver den.

Och kyrkan förändras hela tiden, på ett eller annat sätt. Och bara för att en svart kvinna höll inledningsbön på hjälpis mötet och det sa att det var Hjälpförenings mötet som öppnade hela denna Generalkonferens (de har visst aldrig gjort det förut) och att en svart man höll bön på ett annat möte gör inte att ”all is well” som våran söndagsskole lärare sa. Vad då ”all is well” 2014 och första gången en svart person höll bön är så pinsamt sent att jag skämdes mer än jag gladdes av det.

Eller en sak om dop för 8 åringar… Har de nått val att Inte döpa sig? Vilekn 8 åring skulle säga nej du biskop, jag vill nog inte döpa mig! Varför säger man att man har ett val när det inte finns ett val? Det är väl mer föräldrarna som tar det valet än en 7 åring som ska bli 8 år?

Men ja, vi tittade hela helgen ut och visst var det lite bra saker. Vi är alltid i tid till kyrkan. Vår går varje söndag. Barnen gillar det, oftast. Jag går men jag vet inte var jag står?

Posted in Allmänt | Comments closed

En helg i Philadelphia

Varje måndag längtar jag till fredag. Jag vill ha helg och har alltid mysiga planer i mitt huvud, som dock sällan blir så mysiga i verkligheten, men men… i lördags var det hemskt här. Massa jobbiga grannbarn och ljudnivån vad mer än vad jag klarade av. Allt detta var på morgonen och det gjorde att i sin tur att jag kände mig stressad till tusen. Eftersom Lauri kände likadant så bestämde vi oss för en liten roadtrip till Philadelphia. Packade lite fort, tog Lejon till dansuttagning för Nutcracker, deras Julshow för i år. (där han kommer dansa som Fritz). Jag sa att han kommer få dansa själv med en tjej, men han sa att det är ok, han kan göra det. 😉 Men iallafall vi drog efter kl 14 och sen när vi kom så skulle vi hitta hotell. Alltså Familjen Lehtinen hitta hotell ha ha ha… Tror vi sa att vi åker hem minst 10 ggr. 🙂 Planera gjorde vi inte innan vi åkte. Men vi hittade ett hotell, med pool och där alla fick plats i samma rum. Vi hade bestämt att äta på Hard Rock cafe som låg kanske 30 m från hotellet. Så när vi är klara och ska gå ut så rusar alla barnen ut från hotellrummet till hissarna, jag och Lauri var lite efter och när vi kom dit, ja då var Viggo borta själv i en av hissarna! Lite panikartat blev det då vi var på 14:e våningen och vårat kort kan inte gå högre än så och det var 20 plus våningar. Jaha, bara åka ner till första våningen, Lauri gick för se vad man kan göra och resten stannade kvar för att se om han kom ner. Vi fick veta att han var på 19:e våningen av några tjejer, men Lauri hade inte kommit tillbaka och jag kunde inte åka upp. Tillslut kom det en kvinna ner och frågade om jag hade ett 3:e barn, då L och T var så lik den pojke de hittat där uppe! Och där var han. Skämdes lite och sa hela tiden att han inte ville prata med mig och att han faktiskt inte älskade mig… Tror han var lite rädd. 😉 OCH så visste han att han hade gjort fel med, då blir han så där… Men vi åt, badade, tittade på TV barnens favorit när vi är på hotell. 🙂 Dagen efter åt vi en god frukost, gick runt i staden och kollade på Liberty bell och bara hade det ganska bra. Söt stad och kul att få åka bort lite. Jag tycker så mycket om att bara vara Vi.

Posted in Barnen, New York | Comments closed

2:a September 2014

Menas med att det är 6 år sen vi mötte Denvers mark en varm september kväll. 2 år som blev till 6 år. Jag som var så väldigt rädd i början. Kom ihåg vilken ångest jag kände av att posta brevet för att säga upp våran lägenhet på Mastvägen innan vi skulle åka på midsommar firande i Finland 2008. Eller sista söndagen när Ulla och Jussi kom med stora bilen och lastade in alla våra saker. Eller hur ledsen jag var när planet lyfte och tanken på 2 år kändes som en jätte långtid. Hur spännande det var att sova på hotell första natten i Denver och vakna upp mitt i stan, gå upp till Lauris jobba, hyra en bil och bege sig till huset vi bara sett online. Allt var så spännande. Så glad på många sätt att vi gjorde detta. Nu står vi inför lite knepiga val, men hoppas vi kan fortsätta ha det lite spännande iallafall!

Posted in Allmänt, Denver, New York | Comments closed

Labor Day

4 dagar kvar tills skolan börjar för L och T, 3 dagar tills V startar. V vill inte längre. Från att ha varit väldigt ivrig att börja till att bara vilja fortsätta vara hemma med mig. Alla skolsaker inhandlade. Några få saker kvar för mig att fixa bara. Ska både bli kul och skönt och trist att allt ”blir som vanligt igen”. Jag har så svårt att komma upp på morgonen att jag bruka skoja till Lauri att ”jag har blivit han”. Men det blir väl bra?! 9 timmar ”ensamtid” kommer jag få varje vecka, men sen påminde Lauri mig att han kommer vara hemma 6 timmar av dem… Men det ska jag väl klara?!

Eftersom alla var lediga idag så passade vi på att åka till Connecticut för att träffa vänner som var i våran församling förut. Grill, prat och massa lek för barnen. Kul enkelt och skönt att kunna prata med människor ohämmat om saker. Och så fick jag gosa bebis.

Posted in Allmänt | Comments closed

Alltså Viggo

Han är för skojig ibland. Igår skulle han på toa och bajsa deklarerade han glatt. Han går in, låser, och sen börjar han spola och det tar långt tid, vattnet rinner och han skyndar verkligen långsamt. Sen helt plötsligt hör jag och Lauri som sitter i köket där också toan finns han säga:” stinky stinky butt”. Haha! Kanske ni inte tycker det är kul, men lev i våran lite sjuka humor familj en dag så förstår ni.

Eller, när han kom samma dag väldigt allvarlig och säger:”mamma, jag vill vara lilla apan. Apan är så söt”! 🙂 han vill så gärna bli stor som sin pappa, men samtidig vill han vara min lilla bebis. På onsdag börjar han skolan. Min bebis…

Posted in Allmänt | Comments closed

Hemma

Så i fredags kväll kom vi hem. Resan hade gått jättebra, trots att norwegian airlines utlovade dreamliner inte dök upp utan ett skryttigt plan. Vi hade bokat plats på rad 17(om man vill försäkra sig att få sitta med dem man vill måste man betala för självalda platsen vilket vi gjort) vi hamnade på rad 58,med endast EN barn film Rio 2 som rullade i över 7 timmar. Och när Lejons skärm inte funkade då kom tårarna. Hur ska man underhålla honom och Viggo i 7h? Jahopp det var bara att ta fram hans Atlas böcker, en encyclopedia bok som täcker allt från rymden till kroppen och mycket där emellan. Och tror det eller ej, resan gick HUR fort somhelst. Och trots flyget sög så var maten riktigt bra för alla. Stort plus för det. Sen när vi gått av planet så är det en ENORM kö till säkerhetskontrollen in i landet. Suck! samtidigt ringer han som ska hämta oss och säger att våran bil inte startar. Suck. Väl i kön fick vi går före alla andra för att vi hade ju en massa barn med oss. Om man inte är glad annars att man har barn så kan man vara det i en sån situation. 🙂 Så på mindre en en timme var vi klara. Och sen kom våran skjuts och vi fick klämma ihop oss, men plats fick vi. Det var så skönt att komma hem till sitt och få sova som man inte fick göra på planet. Packade upp allt på lördagen och sprang på morgonen och vi gick till kyrkan och gjorde allt för att inte somna. Sov bra inatt och hoppas vi alla kommer i fas. Barnen duktiga som vanligt med sömnen. Nu ska man bara ta tag i allt som måste fixas innan skolan startar. Phew.

Posted in Allmänt, Barnen | Comments closed

Hemma

Efter incidenten i tisdags släpptes jag ändå ut från Mount Sinai på onsdagen. Sedvanlig rullstolsskjuts från rummet ut till gatan där bilen väntade.

Bilfärden hem tog på krafterna, inte sittandet i sig, måste varit all rörelse runt omkring. Vi stannade ändå på Spice Village i Tuckahoe och åt en efterlängtad indisk buffe till lunch. Den försvunna matlusten har hittat tillbaka.

Tack vare värktabletterna är det inte så farligt just nu. Klart att bröstkorgen känns sargad, likaså axlarna från alla obekväma timmar på sjukhuset. Om man låter medicinen sluta verka (en tablett räcker i ca 4h), börjar dock en slags feberfrossaktig tillstånd ta plats och humören går ner fort. Nu känns det som att de 40 tabletter man fick recept på kommer inte räcka, men det blev en ganska snabb ändring till slut sist också.

Vi tog oss ut på en promenad igår i det sköna vädret, gick lite ärenden och en dryg kilometer sammanlagt. Inga problem förutom att det blir svettigt ganska snabbt. Så var det även på sjukhuset, efter bara några varv runt avdelningen.

Här hemma är det lugnt och tyst om dagarna, den egna sängen känns skön, inga sladdar är inkopplade, ingen blod som behöver dras, bara några få tabletter att svälja om dagen. Livet står verkligen på paus, Jana tar hand om mig med många års vana och jag kunde inte önska mig bättre vård just nu 🙂

 

Posted in Allmänt | Comments closed