Viggos hjärta

Redan i USA sa läkarna till oss att vi borde se till att barnens hjärtan kollas då felet som ledde till min operation är till viss grad ärftligt. Efter en rutinkontroll av mitt hjärta här i Estland sommaren 2017 frågade jag om vi kunde ordna en sådan för barnen också, och i februari 2018 blev det av. Lejon och Tilde klarade sig utan anmärkningar, men Viggo fick diagnosen ”mild aortainsufficiens”. Doktorn verkade inte orolig över det men bad oss om att ringa och boka ett nytt besök på hösten för att se om läget har ändrats.

Återbesöket blev av i mars och ett nytt ultraljud bekräftade det som sågs tidigare, och visade tydligt att hjärtat har vuxit oproportionligt  i storlek – en typisk resultat av att det behöver slå hårdare för att kompensera för blodet som klaffen släpper tillbaka, och precis vad jag fick höra våren 2014. Det kom lite som en chock för oss, av någon anledning trodde vi att allt skulle vara bra, eller åtminstone inte värre.

Doktorn skulle konsultera hjärtkirurgin på sjukhuset i Tartu och bad oss ringa tillbaka senare samma vecka. Dock poängterade hon att det inte var fråga om en operation i sig, man kommer i sådana fall börja med kärlvidgande läkemedel först och se om det underlättar tillräckligt för hjärtat att återgå till normal storlek. När vi pratades vid sa hon att vi skulle behöva åka ner till Tartu med Viggo för ett nytt ultraljud, den här gången genom matstrupen. Förhoppningen är att man då kommer att se bättre vad som kan vara orsaken till hans situation.

På tisdag morgon bär det av dit och vi vet inte riktigt vad man ska ha för förväntningar. Viggo kommer att sova över en natt, själva ultraljudet görs på onsdag i narkos.

Hittills har inte det här påverkat hans liv, mer än gett lite extra uppmärksamhet och väckt frågor, vissa har han ställt men antagligen finns det mycket som snurrar bara i hans huvud också.

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.