12 dagar kvar

Här försöker vi lära oss att leva i kaoset, städa i röran är inte det lättaste. Sängar tas ner, packas in och saker läggs bort. Barnen sover lite här och där. Jag har enormt kalla fötter. Får lite små panik inombords.

Jag var inne i stan idag för att äta lunch med Lauri. Alltså, i mitt stilla sinne undrade jag om jag verkligen kommer sakna denna galna stad? Känner mig extremt elak som rycker upp barnen såhär. Skola, kyrkan, aktiviteter… Så kan det gå när föräldrarna är rotlösa. Misstänker att jag inte kommer sakna den enorma trafiken, alla människor ÖVERALLT, vissa typer av nationaliteter. Kanske tycker ni att jag är en rasist, men utan att ha bott här kan ni icke förstå. Kyrkan för mig ska bli skönt att slippa. Skönt att slippa alla pretto folk. Och nej, jag är känner inte mer en nån annan, men jag erkänner också att jag är en kass mormon! För barnens skull, med vänner och scouting är det synd. jag hoppas på en mer kravlös period i kyrkan där JAG får bestämma och känna vad jag vill!

Varje kväll packar vi och det är ett väldigt bra sömnmedel. Hjälp man blir helt slut i knopp och kropp. Och Lauri och hans packing, alltså han är grym, verkligen en ingenjörs son, men alltså DET TAR TID!!! Jag vill bara hugga sönder IKEA sängarna och bränna dem på plats medans Lauri försöker skapa nån slags nu OS gren att rätt och kompakt som möjligt. 😉 Fortsättning följer…

This entry was posted in Barnen, New York. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

2 Comments

  1. Posted december 6, 2014 at 3:42 e m | Permalink

    Hoppas verkligen att allt kommer gå bra. Försöker skicka lite mental energi genom telepati till andra sidan atlanten. Jag blir matt bara av att tänka på ert flyttprojekt men jag tror du kommer tycka det är skönt när ni är på plats. Nytt år nya möjligheter. Nytt land. Nytt liv. Det blir nog party ska du se. Kram

  2. Linda
    Posted december 7, 2014 at 4:05 e m | Permalink

    Lycka till med allt! Vi också packar, men bara för India resan.