General Konferens

Jag ska inte neka till att det var skönt att slippa gå till kyrkan på Söndags morgonen. Generellt var väl GK bra, de säger väl saker som människor i stort behöver höra. På många sätt var det skönt att folk kunde prata på sitt egna språk så man slipper höra deras irriterande dialekt så man ändå inte kan koncentrera sig på vad det egentligen talar om. Tycker dock det är plågsamt att se alla gamla män som knappt kan stå men som ändå ska tala. Finns saker jag inte blev så övertygad om denna gång heller. En sak vet jag och det är att jag aldrig skulle vilja ha prästadömet. Om jag känner så mycket ångest över saker för att jag är kvinna skulle jag, om jag var en man antingen sluta gå i kyrkan eller ta mitt liv. Nu känner jag bara att jag borde utnyttja min livmoder till max och göra slut på hjärna och händer i allt tjänade. Och då kanske Ni säger; man ska inte springa fortare än man förmår… Men vad är mitt fortaste? Är jag bara lat? Eller vill jag bara inte? Jag känner inte den där enorma glädjen när jag tjänar andra. Inte som jag känner när jag gör nått för nån jag VERKLIGEN tycker om. Eller besökslärarinne grejen… Känns onaturlig och inte alls kul. Skulle jag sitta och yppa mina problem och bekymmer för dem? Vi uppmanas att göra det, men tro mig det finns inget förtroende att det skulle hålla tyst. Och nej inte skulle de hålla tyst, upp i ledet ska det så nån kan hjälpa. Och våran kvinnan vi ska rapportera till sa: ”It´s not hard, you just need a little bit more faith”. Ha! Men om man nu inte tycker det känns naturligt är det svårt. Vad gör man? Och sen allt annat man måste göra

– Hemafton (jag vet då säger ni, allt kan vara en hemafton, men har ni läst manualen? Man ska börja och avsluta med bön sjunga och ha en lektion men då kanske ni inte tycker man behöver följa de? Rycka lite på ”reglerna”) Jag klarar inte av att planera, det måste bara ske spontant)

– Familjebön, kass… (har väl bön vid maten ibland, då jag tycker att man kan tacka iallafall för att vi har mat! Personliga böner orkar jag knappt, varför ska han orka lyssna på mig. Jag är bara en sorglig själ som ibland undrar om det var ett misstag att jag kom hit. Jag är rädd att be för jag är rädd att Gud ger mig saker som i ”prövningar” för att han älskar mig i form av död, sjukdom och andra tragiska saker. Tackar jag för att livet är bra kommer han nog gör det jobbigt igen… That’s his melody, om du frågar mig.

-Tjänande.. phew! Orkar jag ens säga nått mer än att det är ett tungt ”dålig-samvete-känsla” ständigt.

-Templet. Ger mig ångest. Att veta att jag måste gå med på mångifte för att komma till celestiala riket och bli en Gud och Gudinna. Hur mycket ångest ger inte det? Jag är rädd för döden! jag vill inte tjäna och missionera där. Jag har väl kännt nån ro i templet, men mitt humör efter ett besök i templet är allt annat än glatt. Ångesten är stor för allt där i! Kanske sak ta och satsa på nån annan härlighet?

– Och det här med att kyrkan och människor är separerade, hur då? Ska vi inte lyssna på våra ledare? Inte ens profeten, för egentligen är han ju bara en vanlig människa? Och när är saker från Gud och när tar människans egna tankar in? Tex om en Stavspresident säger att man bör bära garmens ALLTID ingen orsak att ta av den, medans en annan kanske tycker att när man tränar och går till doktorn inte behöver den.

Och kyrkan förändras hela tiden, på ett eller annat sätt. Och bara för att en svart kvinna höll inledningsbön på hjälpis mötet och det sa att det var Hjälpförenings mötet som öppnade hela denna Generalkonferens (de har visst aldrig gjort det förut) och att en svart man höll bön på ett annat möte gör inte att ”all is well” som våran söndagsskole lärare sa. Vad då ”all is well” 2014 och första gången en svart person höll bön är så pinsamt sent att jag skämdes mer än jag gladdes av det.

Eller en sak om dop för 8 åringar… Har de nått val att Inte döpa sig? Vilekn 8 åring skulle säga nej du biskop, jag vill nog inte döpa mig! Varför säger man att man har ett val när det inte finns ett val? Det är väl mer föräldrarna som tar det valet än en 7 åring som ska bli 8 år?

Men ja, vi tittade hela helgen ut och visst var det lite bra saker. Vi är alltid i tid till kyrkan. Vår går varje söndag. Barnen gillar det, oftast. Jag går men jag vet inte var jag står?

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

2 Comments

  1. Susanne
    Posted oktober 16, 2014 at 11:21 f m | Permalink

    Jag tycker inte att du ska gå till kyrkan om du inte mår bra av det. Jag mår mycket bättre nu än när jag gick. Det enda jag saknar är att träffa en del människor.

  2. Jordan Todesco
    Posted oktober 17, 2014 at 3:33 e m | Permalink

    Jana, first off, I want you to know you are beautiful (Julina knows everything I am writing and is all to be taken the right way). You are, I guarantee, the most beautiful thing to ever live on the earth to your husband. But further, Father loves and see more beauty in you than anyone ever will. Yes, you are not perfect, neither am I… What I love about Father, is that He only focuses on the good in us. The world today is so judgmental, others literally try to start picking out your flaws the moment you meet them. We are accustom to immediately seeing the bad side in people first. Father doesn’t do that, and that’s why I love to pray to him. I feel the guilt as well tho and I understand what you mean when you pray. I think of all my flaws and how much better i KNOW i should be, but am not. These thoughts are not from Father, Christ, or the Holy Ghost. They are a trick from the adversary. Does guilt feel good, Jana? Nope. All things that come from God are good. So keep praying and don’t let the adversary trick you into thinking you are not good enough, should feel bad, or that you were a mistake, these things are FAR from the truth.

    When I read your post, it broke my heart a bit and I wanted to respond, I am sorry if I have a lot to say. But my primary job is taking care of my family, and you are a part of that now.

    To elaborate on how special you are, I am going to tell you something that happened to you, that you don’t remember. I want you to imagine and visualize this story, I know the Spirit will bare testimony that it is true. Before you came to earth, you had a spirit body and lived with Father and Jesus Christ. Shortly before you came down, Christ came up to you and asked you for a favor. You and Jehovah were face to face, you already knew He would be the Savior of the world. You already knew the plan. He spoke to you, Jana, you will be blessed to grow up in a home that has the gospel. It will be in the latter days with much wickedness… I want you to help me. He told you more about how you would marry a choice desciple that He would want help from as well. That the man you marry will be given His power here on earth, something less than .001% of the children of God will have on earth. He asked you if you would stand strong and follow Him, asked you if you would rely on Him when things got tough, and if you would endure to the end. Jana, you confidently answered ”Yes!”. I am not telling you this story to make you feel bad about how you are currently feeling, but rather to declare to you, that that did NOT happen to every individual that came down to Earth. Everyone born accepted God’s plan, but He personally visited you to make sure. He knew your potential and wanted you to represent Him amongst the chaos. I know this is true Jana.

    About going to church and garments. First off, I want you to know the church is not true. The gospel it true. There is a very BIG difference between the two. As long as humans are leading the church, there will ALWAYS be flaws (that’s why the church is always changing). The church is there to help us come closer to God. It teaches us how we can personally draw closer to God. We test those things they say and hope it works, but every time has a season so don’t get too impatient. There have been mistakes made by the church and there will be more mistakes, these are the mistakes of man, not God (as Moroni says in the beginning of the Book of Mormon). Stake presidents are leaders and should be respected, but also questioned. God wants you to listen to HIM not a stake president. We believe that God speaks through the stake president, but that does not mean everything the stake president says is written on stone and goes, NO, quite the opposite. It is YOUR responsibility (when you hear something that raises a red flag or makes you question) to get on your knees, tell Father your situation and ask HIM. If it is true, you know what will happen. If it is not true, you also know what will happen. God works with us personally and answers, you, I and everyone else differently. But that’s why we continue to pray, read the scriptures, and do good things, so that we have the ability to recognize when Father is speaking to us, and when He is not. Pray about the garments and come to your own conclusion. Sincerely pray with real intent, no bias (and I know you Jana so that will be difficult but you’ll need to do it and be will to accept any answer He gives you, liking it or not 😉 ) if you do this, you’ll get your answer. I am a reasonable person. My mother always worried about me leaving the church, because I use my brain a lot. I think about everything logically before spiritually. But i always do both. Logically, it makes sense to me that Father would want you to wear garments as much as you can. Why? It goes back to my first paragraph, you are absolutely beautiful. The world would misinterpret your divine beauty by calling it ”sexy” and making men lust after you nearly everywhere you go. Garments i think are far from the world’s definition of ”sexy”. Imagine this, you bend over in jeans and your thong hangs out the back, a guy sees, and most likely will stare or do a double take. On the flip side, you bend over and your garments are tucked into each other and the man sees, he will either thing it is a shirt, or he will push his eye brows together in confusion and look away puzzled. Which outcome do you think Lauri wants? It’s the same one Father wants 😉

    You’re an amazing woman Jana. Life is not easy, and it is far more difficult for a woman i truly believe. Don’t be fooled that not going to church will feel better, despite how others feel. True, lasting happiness ONLY comes from the gospel. Nothing, NOTHING else on earth can provide it. I am only 23 and I don’t know much, but I KNOW that without question. Not going to church may cause pleasure, its nice to sleep in like you said. Many confuse this with happiness and being glad. It’s not. Its like this, I know you run and diet accordingly. How often do you see a cake, or candy, maybe a chocolate bar you’d love to eat? But you know it will effect your diet. You have two choices eat or don’t eat, but lots of rationale. You can eat it and say ”i can make up for it in training later” (but once you do it once it gets easier and easier to think you can make it up, but a point will come where it will be too hard and the adversary will have you tricked). But hmmm the cupcake tastes SO good! You are loving it! How could this be a badddd thing? You ate it and enjoyed every second of it. Sounds pretty good right? Now imagine this, you decide not to eat it, instead you go out on a run and set a new personal record on a course that has challenged you very much prior. You have done something you never thought you would be able to do. How does that feel? Hard to imagine that a single cupcake could have stopped you from achieving a dream goal, but honestly, it could have… Can you see the difference between pleasure and happiness? It’s nice to sleep in every week or not have to go to church anymore, but you’re also giving up reaching an accomplishment that will bring you more happiness than anything else.

    Class is about to start and I need to go, but I want you to know that Julina and I love you dearly. Hang in there! read DC 121 when Joseph Smith was in prison , it always helps me, specially verses 7-8 and replace foes with troubles. Above all, your kids will thank you for raising them in the church. My dad was baptized almost 10 years ago, it was my mom dragging all 4 of us to church this week, and I am SO glad she did even though I didn’t want to. Hang in there girl! Use those muscle spiritually as well 😉

    Jordan