Bakgrund till hjärtop nr 2

Det började återigen med en obekväm känsla i bröstkorgen. Det fanns inget jag kunde göra för att göra det värre, ingen punkt man kunde trycka på. Det bara fanns där då och då, även när jag gjorde ingenting. Ibland vaknade jag på natten och hade svårt att somna om.

Igår var jag på besök hos kardiologen som jag har träffat några gånger efter förra operationen. Vi gjorde en echocardiogram, en slags ultraljudsavbildning av hur hjärtat fungerar. Den visade att aortaklaffen läcker. En del av blodet som pumpas ut går alltså tillbaka till hjärtat, som får jobba lite hårdare för att kompensera för det. Samma test gjordes efter operationen förra året, och allt var bra då.

”Det finns ingen medicin du kan ta mot det här. Klaffet måste bytas.”

Innan förra operationen läste jag allt jag kunde hitta online om aneurysmen, det som skulle åtgärdas då, och trodde jag hade tur som slapp byta ut klaffen pga de livslånga effekterna. Warfarin livet ut om man valde en mekanisk klaff, eller en ny operation var 10-15:e år om man valde en biologisk protes.

I samband med operationen blev jag dock varse om att jag hade även ett medfött fel i just aortaklaffen, min var visst en bicuspid sådan. Ganska vanligt och välkänt fel som inte behöver orsaka några problem. Kirurgen gjorde ändå en liten reparation även där under operationen, exakt vad vet jag inte ens, men ansåg alltså att det inte fanns fog för något mer.

Orsakade min förra operation det här, eller ska jag tro att det är bara en slump att det händer året efter?

”Jag vet inte, det kan vara ett stygn som har lossnat.”

Nu när jag läser genom ungefär samma material på nätet med klaffbytarglasögonen på, så känner jag mig nästan dum som inte ens anade att det skulle kunna bli så här. Istället köpte jag kirurgens snack om att allt skulle vara fixat och bättre än förr.

Idag väller de negativa minnena från operationen och återhämtningen tillbaka, livet som har varit så skönt på många sätt på sistone känns just nu som bortblåst.

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

3 Comments

  1. jill
    Posted maj 7, 2014 at 9:47 e m | Permalink

    Vad ska man säga annat än att det är sjukt tråkigt,jobbigt med ännu en operation.
    Vi hoppas att allt kommer gå bra och att återhämtningen går framgångsrikt.
    När blir operationen?

  2. Marja
    Posted maj 7, 2014 at 11:00 e m | Permalink

    Voi Lauri, sanattomaksi menee. Terveisiä täältä kaikilta ja voimia!

  3. Heini
    Posted maj 9, 2014 at 7:38 e m | Permalink

    Niin syvältä 🙁 voimia! Rukouksissa olet!