Hejdå heltid

Otroligt nog verkar det som att jag har jobbat min sista 5-dagarsvecka på nuvarande jobb. På måndag är det ledigt pga Presidents day, och med start veckan efter går jag ner i arbetstid tills vidare. Vi har kommit överens om 4-dagars arbetsvecka, varav en blir hemifrån.Tanken om just en 4-dagarsvecka väcktes redan i Utah och arbetsgivaren där var villig att förhandla. Jag gick och funderade på vilken dag som skulle vara bäst att ta ledigt, måndag eller fredag så att varje helg skulle bli en långhelg, eller kanske fredag ena veckan och måndag veckan därpå så att varannan helg skulle bli en 4 dagars. Där hann det dock inte bli något eftersom vi valde att flytta hit.

Arbetsgivaren här var inte like pigg på idén när jag tog upp den i höstas. De sa något i stil med att de var oroliga att det här skulle bli en trend. Man kan väl förstå att ett konsultbolag inte vill att deras anställda ska jobba färre timmar, men att det skulle bli en trend, nja, tveksamt. De som jag har pratat om det här med har inte verkat förstå hur jag tänker. Vadå jobba mindre?

Men ok, de ville inte att jag startar en trend. Deltid medges egentligen bara av medicinska skäl, sa de. Vad de inte visste var att jag hade ett kort i ärmen, nämligen min MS diagnos och en neurolog som långt innan vid ett av våra samtal hade antytt att hon skulle rekommendera nedsatt arbetstid till min arbetsgivare om jag ville det. Sagt och gjort, jag var på besök där förra veckan, levererade läkarens rekommendation till arbetsgivaren i fredags, och igår kom bekräftelsen att allt är godkänt och en fråga när jag ville börja. Jag väljer själv vilka 4 dagar jag jobbar varje vecka, och vilken av dem jag jobbar hemifrån.

Mitt ursprungliga förslag var att jag går ner 20% i lön och arbetstid. När de inte ville gå med på det och började prata om medicinska skäl så tänkte jag att visst, det kan jag fixa, då kan de gardera sig mot den befarade vågen av kollegor som också ville börja jobba mindre. Det jag inte visste var att vi har en försäkring genom jobbet som nu eventuellt kommer att täcka en del av inkomstbortfallet eftersom det,  på papper åtminstone, är sjukdomsrelaterat.

Och det känns lite konstigt. Neurologen hänvisade till severe fatigue, utmattningen som ofta kommer med MS. Och visst, jag lider av trötthet, men vem gör inte det när livet är som mest intensivt? Jag har inte velat gå ner i arbetstid för att jag känner mig sjuk, utan för att skapa mer utrymme till annat i livet då vi egentligen inte behöver hela min lön. En slags investering alltså. Men hur rätt kommer det att kännas att t ex jobba med mina egna projekt som också drar in pengar när jag är hemma från jobbet och får sjukersättning för det?

Det här börjar kännas som en kupp, och visst var min första tanke när arbetsgivaren nämnde den där försäkringen att varför bad jag inte läkaren rekommendera en 3-dagarsvecka..

This entry was posted in Allmänt, New York. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

2 Comments

  1. jill
    Posted februari 15, 2014 at 7:05 f m | Permalink

    Vad härligt att ni får mer familjetid. Hoppas att du får fortsätta att må bra och att att dukan njuta av mindre arbete och mer hemma.

  2. Posted februari 18, 2014 at 1:55 e m | Permalink

    Grattis! Låter som en livsinvistering i mina öron! Och du MÅSTE ju inte jobba med andra företaget när du är hemma, lek med ungarna och Jana kan ju vara ett alternativ:) Jag tror det lönar sig på hälsan att göra som du gör! Mycket vist!