Uppdatering

En vecka efter operationen. Livet går från ett smärtstillande till nästa, just nu ungefär var 6:e timme. Jag mår ganska  bra ändå, stundvis väldigt bra, men sätts på plats med jämna mellanrum av obeskrivlig trötthet och någon slags anemi. Hjärtat bultar så hårt att man hör det i rummet när det är tyst. Igår tog jag första ordentliga duschen på en vecka, gick och hämtade barnen från skolan med Jana och åt mat som smakade gott. Höjdpunkten var att få ligga på soffan med huvudet i Janas famn och bli matad med färska jordgubbar, jag gör nog patientrollen ganska bra.

Tiden på sjukhuset tog på krafterna på många sätt. Av olika anledningar blev det en väldigt negativ upplevelse för mig, saknar verkligen ingen och inget därifrån. Väldigt tacksam för alla besök, de betydde mer än jag hade trott. När det till slut kom fram att jag hade även fått en liten stroke föll vissa bitar på plats för mig, men då var det för sent för att ändra på tiden som hade gått och jag skrevs ut några timmar senare.

Nästa vecka börjar vi beta av en lång lista återbesök som ska göras. Pappa åker hem imorgon, och vi känner att vi behöver någon här som kan hjälpa med barnen. Att gosa med dem känner jag har en helande effekt, men de vill och behöver mer än så och det är bara svårt att få allt att gå ihop. Får se om vi lyckas få hit någon. Jag känner (mer än vanligt alltså) att jag vill ha Jana för mig själv just nu. Att hon skulle fixa det här också tvivlar jag inte på, men leka hjälte kan man kanske göra en annan gång.

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

5 Comments

  1. Jens och Jill
    Posted februari 9, 2013 at 3:20 f m | Permalink

    Vad skönt att höra att det känns skönt att vara hemma. Det är nog skönt för barnen att bara se dig hemma. Tråkigt att du fick en stroke men skönt att den löste sig själv?!
    Nu är det väl bara att försöka ta det lugnt och få en vardag mitt i alltihopa.
    Ta hand om varandra och vi tänker och ber för er.

  2. Posted februari 9, 2013 at 5:49 f m | Permalink

    Ottaisin lapsia mielelläni meille, mutta kun ollaan niin kaukana :(!

  3. Posted februari 9, 2013 at 11:04 f m | Permalink

    Mistä suunnasta aiotte etsiä apulaista?

  4. maria
    Posted februari 9, 2013 at 12:20 e m | Permalink

    Ja är det nån gång i livet man inte ska leka hjälte och ta all hjälp man kan få så är det väkl nu!! Tycker du tänker helt rätt!!!!! Kan ni få
    någon hjälp från församlingen?

  5. Susanne
    Posted februari 9, 2013 at 12:26 e m | Permalink

    Tack för att ni håller oss uppdaterade. Skönt att du mår ganska bra och att du kan vara hemma. Hoppas ni får någon som kan hjälpa till med barnen. Det skulle nog vara bra för er allihop. Önskar att vi hade kunnat hjälpa på något sätt.