Tänk om

Som Jana nämnde så inventerade jag vissa saker igår som nån slags förberedelse för det otänkbara. Det är något jag faktiskt velat göra länge. I och med att det bara är jag som jobbar så skulle min bortgång innebära en dubbelsmäll för familjen. Att många detaljer dessutom bara finns i mitt huvud skulle inte göra saken bättre.

Nu finns det en lista på allt av värde som jag som hastigast kunde komma på. Utöver det så skrev jag ett par sidor om hur man ska gå till väga för att hålla de egna företagen vid liv. Det jag undrar är hur ska man bäst förvara sånt? En kassaskåp dold bakom en tavla tycker jag skulle vara fint.

Allt det här är säkert helt överdrivet men skadar väl inte. Operationen lär gå bra, men tänk om man dör i någon olycka en månad senare? Nu känns det lite bättre i alla fall.

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

2 Comments

  1. Maria
    Posted januari 30, 2013 at 10:54 f m | Permalink

    Men ska du inte lära Jana hur allt ska funka och hur hon ska göra om nu det skulle hända något otänkbart? Jag blir ledsen att ni tänker på det här så mycket, att det hänger som ett svart orosmoln över er. Försök att leva i nuet och inte bara vänta på en katastrof (som förhoppningsvis aldrig kommer)! Samtidigt så tycker jag det är ansvarsfullt av dig att vara förberedd på alla sätt man kan. Det är alltid bra att vara förberedd och rensa ger ju dessutom bra feng shui 😉
    Vi tänker och ber för er och saknar er jättemycket!!!!

  2. Marita o Sven
    Posted januari 30, 2013 at 11:42 f m | Permalink

    Så händer det spännande saker hos familjen Lehtinen, nu är det inte barnen som är i blickfånget. Utan nu är vi alla bekymrade över hur det ska gå för Lauri. Detta var ingen rolig läsning för oss, och jag vet inte hur man ska ställa sig, tänka, tycka, hjälpa eller vara ett stöd för alla som är inblandade i detta, som berörs. Jag har fått för mig att det är tur att ni är New York, för jag inbillar mig att det finns fler specialister där än i Salt Lake. Så jag ser en mening med att ni är i New York. Det är ett stort ingrep som ska göras och vi tror, hoppas och ber att det ska gå bra. Vi sätter värde på att ni har varit så seriös att ni har gått igenom allt, i fall att. Men hos mig finns ett lugn och en stark tro på att det ska gå bra. Vad händer med dom små liven? Jag har svårt att tro att Jana kommer att bara sitta hemma hela tiden tills Lauri kommer hem i en gul taxi. Vi tänker på er alla. Martia o Sven