Annorlunda fredagsmys

Vi sitter på tåget hem nu och försöker ta in allt som har hänt. Det är operationsbordet som gäller nästa fredag.

Tydligen var aneurysmet betydligt större än tidigare sagts, 5,5cm, och därmed klart över gränsen för ingrepp. Bilderna som togs i Denver 2009 hjälpte till att konstatera dels att det handlar om ett aortaspecifikt genetiskt fel och att det har växt på sistone. Han såg mina besvär från höstas och förra helgen som symptom på just det.

Den här dagen går till den mentala dagboken som ännu en då Jana och jag har en dejt i sjukhusmiljö, på en avdelning där alla andra är dubbelt så gamla som vi 😉

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

8 Comments

  1. Susanne
    Posted januari 25, 2013 at 2:12 e m | Permalink

    Jag är glad att ni har varandra. Operationen kommer gå jättebra. Bra att du sökte vård så fort. Krama om varandra och barnen från mig.

  2. Susanne
    Posted januari 25, 2013 at 2:37 e m | Permalink

    Vet du om det blir en öppen op eller endovaskulär? Jag har kollat på sjukt många avsnitt av Grey’s Anatomy senaste tiden. 😉

  3. Lauri
    Posted januari 25, 2013 at 3:00 e m | Permalink

    Det blir öppet, eftersom den sitter precis i början av aortan. Endovaskulär kan mig veterligen användas bara om stället som ska fixas är lite längre ut från hjärtat.

  4. Susanne
    Posted januari 25, 2013 at 3:05 e m | Permalink

    Ok. Hur länge kommer du vara sjukskriven?

  5. Lauri
    Posted januari 25, 2013 at 3:07 e m | Permalink

    Läkaren nämnde 3 veckor som en tid man kommer att vara borta, förutsatt att allt går som det ska.

  6. Cecilia
    Posted januari 25, 2013 at 4:10 e m | Permalink

    Vi tänker på er!

  7. jill
    Posted januari 26, 2013 at 5:33 f m | Permalink

    Lycka till och vi tänker på er.

  8. Jessica Myhrberg
    Posted januari 26, 2013 at 1:32 e m | Permalink

    På sätt och vis känns det bra tycker jag att du får en operation, så slipper man gå att tänka på om aneurysmet växer. Det skulle i alla fall jag tycka vara ett oros moment?! Vilken tur att du sökte läkarvård! Ta hand om varandra och ta det lugnt. Kram