Under stjärnorna

Lauri tycker att både min Facebook och bloggen tar fart när det är magsjuka, så nu måste jag skriva om nånting annat. 😉

En sak som jag verkligen gillade när jag liten var att gå på promenad på vintern när det var så mörkt att man kunde se stjärnorna. Med en mamma som inte hade körkort så fick jag uppleva detta mycket. Minns hur man gick brevid mamma och höll i vagnen och säkert drog vagnen bakåt när mamma drog framåt tittandes upp mot himlen och bara njöt av synen och kylan. Nu idag kan jag säga att jag är glad mamma inte hade körkort så jag fick uppleva alla promenader (säkert alla var inte så roliga för oss eller henne) 😉 men jag minns det som härligt. Nu när Lejon och Tilde går i skolan hela dagarna så får det inte följa med på så många promenader som jag tar med Viggo. Men ni kan ju gissa hur lycklig jag blir när Lejon säger att han vill ut och gå!? 😉

This entry was posted in Allmänt, Barnen. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

3 Comments

  1. jill
    Posted december 23, 2012 at 10:50 f m | Permalink

    Jag minns också promenaderna eller när vi låg och tittade på molnen på gräsmattan och bildade figurer i fantasin .God jul till er all. Jill

  2. Jessica Myhrberg
    Posted december 23, 2012 at 4:48 e m | Permalink

    Håller med båda. Kommer också ihåg stjärnpromenaderna. Kan fortfarande gå ut när det är mörkt, kallt och stjärnklart bara för att njuta.
    Ha en riktigt God Jul och krama alla från oss.

  3. Marita o Sven
    Posted december 29, 2012 at 1:01 f m | Permalink

    Det är bra att du hittar och kommer ihåg de små ljus glimtar i din barndom. Allt var inte det bästa hela tiden. men jag ser att det finns en sorts grundtrycket inom dig som gör att du hittar de små guldkornen. Snart är det slut på den tid när man har barn hemma. Det kommer att vara konstigt, svårt att förstå hur det blir, men det blir lättare att klara av det när någon av barnen kan se något fint med sin barndom. Det värmer ens hjärta, alla fall vårt. Din mamma o pappa