Drömmen som håller på att bli sann

Det började sista veckan i 2008 med att jag googlade ”pdf join”, inte hittade vad jag var ute efter, och fick för mig att bygga en webbsida där man kan slå ihop PDF filer med hjälp av enbart webbläsaren. Och det var tur att jag använde just de sökorden. Hade jag sökt med ”pdf merge” istället hade jag med stor sannolikhet landat på dåvarande nylanserade sidan mergepdf.net och varit nöjd.

Tre och ett halvt år och en handfull andra relaterade webbsidor senare håller min dröm om att kunna leva på passiva inkomster på att bli sann, åtminstone i teori. Jag vill inte vara den som ropar hej för tidigt, men trenden är intakt ända från början och maj blev månaden när femtusendollarsgränsen spräcktes, och det med viss marginal dessutom.

Det finns ett antal spännande milstolpar som har passerats på vägen dit vi är idag, men även en massa jobb som har fått utföras på kvällar, helger och ”lediga” dagar, en inte helt obetydande summa pengar som har fått investeras och en allmänt frånvarande och skärmstirrande make/pappa som har fått utstås av Jana och barnen, vars plats i min famn har många gånger stulits av en Thinkpad. En uppoffring från hela familjen kort sagt. Men nu är vi i en situation där vissa valmöjligheter som man hittills har bara kunnat drömma om är mer eller mindre verkliga.

T ex, ska man sluta jobba åt någon annan och bara leva på pengarna som tickar in oavsett vad man gör och var man befinner sig? Jobba vidare men gå ner i arbetstid? Ska man ta ett år och resa världen runt med hela familjen? Ska man helt enkelt flytta tillbaka till Sverige eller Finland och se om man skulle njuta av livet där efter 4 år på annat håll? Eller till ett exotiskt ställe i något av världens hörn? Ska man bara köra hårt och göra karriär här tills vidare men unna sig lite extra lyx, alternativt spara för något stort i framtiden? Tankarna går…

Våra val begränsas av vissa saker, och det finns kombinationer som är helt enkelt uteslutna. Jag kan t ex inte sluta jobba än om vi vill bo kvar i USA, först skulle vi behöva få våra green cards. Det här med MS och den hutlöst dyra medicinen gör att en sjukförsäkring av något slag är ett måste så länge inga bra alternativ dyker upp. Vi har även ett hyreskontrakt här i New York som går ut först om 11 månader och som skulle förmodligen vara ganska dyrt att komma loss från innan dess. Vi skulle inte heller ha råd att bo så här nära NYC utan en del aktiva inkomster, åtminstone än så länge.

Det som gör oss flexibla är vår vandring på senare tid som har tvingat oss alla att klippa i princip samtliga band och inte samla på oss massa saker, barnen som kan engelska, svenska och finska, inga skulder, och i runda slängar ett årslön i besparingar. Tack vare våra ”vad det kostar att vara oss” experiment har vi en ganska bra koll på vart våra pengar går, vilket annars skulle kunna vara ett stort frågetecken.

Vad hade du gjort?

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

13 Comments

  1. marita o sven
    Posted juni 1, 2012 at 12:31 f m | Permalink

    Det är väl lite av att ha hängsle , livrem, och säkerhetsnålar. Se till att få green cards och se hur det hela utvecklar sig, att det är en säker och stadigvarande inkomst. Under tiden kan man samla i ladorna för kanske sämre tider. Vi gläds med er att det går så bara för. Eran start var tuff där Jana fick dra ett stort lass med att sitta i kassan på Coop.,det var en mager tid för er. Så det har blivit mycket bättre nu, så gattis till er alla.

  2. Lauri
    Posted juni 1, 2012 at 6:23 f m | Permalink

    Det dar med att se hur det utvecklar sig och om det fortsatter ar nagot jag tanker mycket pa sjalv. Med min negativa grundinstallning blir det latt sa att om en dag gar lite samre an vanligt da tror jag direkt att nu ar det slut och allt gar utfor. Att da helt och hallet forlita sig pa att det fortsatter ga bra, ja, det skulle kanske bli en jobbig ekonomisk-kanslomassig berg-och-dalbana..

    Samtidigt ar jag radd att missa nagot om jag inte tar vara pa mojligheten. Att det har skulle fortsatta livet ut ar nog naivt att tro med tanke pa hur fort internet och teknologi over huvudtaget andras. Att kunna dra ner pa arbetstid ar val aldrig fel, men jag undrar om det skulle anda vara vart mer nu an senare. Nu ar vi hyfsat unga och friska och kan gora saker, vill man da spendera de har aren pa jobbet om man inte maste? Samtidigt spokar MS och far mig att tanka att jag borde jobba sa lange jag kan och spara sa mycket jag kan och hoppas att det racker om/nar man blir sa dalig att man inte langre kan jobba.

    Green card lockar, men om arbetsgivaren paborjar den processen om ett par manader sa far jag skriva pa ett papper dar det star att om jag sager upp mig inom 24 manader fran den dagen, da maste vi betala tillbaka alla green card relaterade kostnader. Vill man binda sig till det? Det maste vi veta snart.

  3. maria
    Posted juni 5, 2012 at 2:43 f m | Permalink

    Jag hade sett till att min fru kunnat få en utbildning utan studieskulder och möjligheten att försörja familjen om det skulle behövas i framtiden! Du har ju råd att va hemmapappa medan Jana pluggar (eller köra vidare med något projekt samtidigt som du är hemma). Du är så duktig Lauri man måste beundra dig! Kram

  4. susanne
    Posted juni 5, 2012 at 3:59 f m | Permalink

    Svåra frågor! För egen del vore det så mycket roligare om ni bodde närmare.

  5. Lauri
    Posted juni 5, 2012 at 7:59 f m | Permalink

    Tack for kommentarerna Maria och Susanne .. det skulle vara svart att komma med nagon motargument till Marias forslag aven om man forsokte. Jag vet att Jana kanner stress pga det dar med utbildning, bl a eftersom det har aldrig funnits nagot som kannts riktigt ”ratt” pa den fronten. Men barnen vaxer ju upp och dagen nar de inte tar hennes tid pa samma satt narmar sig, forr eller senare ar det dags att ta nasta steg i livet. Fragan som jag skulle vilja ha ett svar pa ar vad det steget ar (ok, utbildning, men i vad?) och var det ska tas.. Livet kanns lite jobbigt just nu sa jag hoppas vi hittar nagot som atminstone pa sikt gor att man kan bara njuta av det mer.

  6. Jill och Jens
    Posted juni 5, 2012 at 10:08 f m | Permalink

    En lycklig mamma och pappa är en lycklig familj. Av egen erfarenhet att plugga med barn, då måste man vara väldigt motiverad och veta vad du vill nå med det. Även om du, Lauri kan stötta Jana är det bara Jana som vet vad hon vill göra. Det kanske tar tid att komma på men när hon gör det då kommer allt annat kunna lösas runt omkring. Jag skulle gärna se att ni bodde närmare men det är också en erfarenhet att bo utomlands. Men självklart är det roligt om ni kommer hem och hälsar på. Vi håller på att spara så vi kanske kan hälsa på. Vi var nämligen tvungna att byta fasad(trä) på delar av huset och förrådet, det var helt murket så det blir inga stora semesterplaner detta år.

  7. Lauri
    Posted juni 5, 2012 at 11:01 f m | Permalink

    I väntan på att hon kommer på vad hon vill göra .. hur kom ni på det själva? Gör ni det ni vill?

  8. Posted juni 5, 2012 at 2:54 e m | Permalink

    Men jag vet vad jag vill… vara smal och städa huset! 😉 Ok, dagmamma/förskola nej tack, nån krävande utbildning kommer inte på frågan, nån värsta kariärr inte så sugen på. Baka, kanske det är kul… Men problemet kommer när jag väl har en utbildning kommer jag ändå aldrig våga söka nån tjänst, för jag tror inte att jag kan få ett jobb! Därför är det ganska skönt att gömma sig bakom tvätthögar och barn. Ja det kanske inte är bra JAG VET, men jag tror inte jag kan nåt annat än det jag gör och inte ens det gör jag bra! Fast där kan jag inte få sparken lika lätt ifrån… Jag må vara lat i jobb och utbildnings syfte men om jag gillar nåt, då är jag inte lat!

    Jag vill väl på många sätt flytta närmare… Men alla har sitt liv och jag undrar hur mycket man egentligen kommer att ses om man inte bor i Haninge och går till Handens församling? Alla börjar jobba och så är man ensam hemma igen… på ett sätt kan jag tycka att jag kan lika mycket bo här eftersom jag är lika ensam ändå på ett sett. Men samtidigt skulle det vara kul att bo nära och kunna hjälpa varandra med saker. Och ha nån riktigt nära vän.

    Känns på ett sätt rätt åt mig att Lauri fick MS så att jag tvingas att göra nåt åt mitt liv. Folk säger att Gud inte straffar, men ibland känns det så. Var det inte nog att jag ville bara vara hemma och ta hand om familjen?

    Jag förstår vikten att ha en utbildning, det gör jag verkligen. Men jag kommer inte heller studera nåt konstigt man inte kan få jobb i ändå typ Grekisk mytologi eller konst eller ja finns en hel del. Ångesten är stor och pressen kommer och går. Ha, om jag inte hade gift mig hade jag varit ännu sorgligare än vad jag är idag….

  9. Jill och Jens
    Posted juni 6, 2012 at 8:59 f m | Permalink

    Jana du är bra på det du gör, du är en duktig kock, bagare men skulle du vilja jobba med det? Jag jobbar med det jag trivs med men det gör jag inte alla dagar. Jag byter jobb nu i augusti just för att jag inte trivdes. Men jag älskar att undervisa. Jag håller med dig att det är inte säkert att man skulle träffas speciellt mycket. Jag träffar inte mamma och dem utöver kyrkan visa veckor, andra veckor träffas vi flera gånger. När alla jobbar är det svårt att hinna med att bara umgås, alla har sina aktiviteter, ämbeten, jobb samt sina egna familjer. Men när man behöver finns det hjälp att få bara man ber.( jag är urkass på det)
    Det är viktigt med utbildning, kanske ska du läsa ekonomi ifall du vill starta egen catering, eller bara lösa kurser som du kan tillgodoräkna dig i en större utbildning.
    Du måste själv vilja, andra kan inte göra det åt dig, därför fundera vad och vilket mål du har så kommer du säkert på något. Ska du läsa på distans eller via universitet i USA?
    Ha det braoch njut av barn, man och att du faktiskt trivs hemma, grubbla inte för mycket!!!

  10. Jessica
    Posted juni 11, 2012 at 9:50 f m | Permalink

    Jag håller med Jill. Alla dagar är inte roliga när man jobbar, men det är det inte hemma heller. Jag tror att det är viktigt att du skaffar dig en utbildning för att du vill och något som du vill göra. Du är duktig på många saker och du skulle lätt få ett jobb. Jag vet dem som inte är duktiga på vad de gör, otrevliga och klagar mest hela tiden och de har ändå jobb :-).

    Jag tror att du skulle passa till mycket; personlig tränare, kock, bagare, konditor, receptionist/hotellvärdinna/koordinator. Ibland finns det flera saker som man vill göra, så det finns inte bara ett rätt svar.

    Visst träffas vi inte så mycket i veckorna, men är det något så finns alltid någon där. Dessutom fylls det ju år flera gånger i månaden och då träffas vi. Skulle du bo här skulle ju dessutom Tilde och Meleah gå i samma klass och då skulle vi träffas ännu mer.

    Jag skulle tycka det vore jätteskönt om ni bodde närmare, men vi är glada över att ni bor i NY som inte är fullt så långt borta. Förresten så funderar Marielle och jag på att komma över i höst, om vi får till det. Marielle skulle få en resa om hon fick MVG i allt och det fick hon. Hon valde NY för att få hälsa på er. Alla saknar er här. Massor med kramar!!!

    Jag tycker att det är jättekul att det går så bra för er. Det är ni värda!

  11. Posted juni 12, 2012 at 2:57 e m | Permalink

    Jessica du har rätt att man skulle finnas där när man behöver hjälp eller bara fira nån födelsedag eller hjälpa till själv på nåt sätt! Vet dock inte om jag vill flytta till haninge igen…? Egentligen kanske inte ens till sverige?! Känns bara som man ”kommer tillbaka” till det samma som innan vi flyttade till Denver. Men med oss, vem vet vad vi gör? 😉

    Ni får jätte gärna komma i höst om ni vill. Barnen går bara i skolan och vi har nog inte så mycket annat för oss!

  12. maria
    Posted juni 17, 2012 at 1:57 e m | Permalink

    Jag skulle kika på några korta yrkesinriktade utbildningar, tror jag kan passa Jana. Något med mycket praktik och max 1-2 år. Det är svårt att komma på exakt vad man vill jobba med men det är lättare när man väl är igång med något. Allt blir så abstrakt annars. Jag har inga idéer om var du ska plugga för jag vet inte utbudet i USA men det finns säkert en hel del spännande saker. Jag tycker det har varit bra med utbildningar med praktik för då får man prova på lite och känna hur det känns. Även om jag hade läshuvud i skolan tycker jag det är astråkigt nu och jag tror inte jag skulle orka en högskoleutbildning t.ex. Jag tror att man kan få inspiration och hjälp om detta om man ber om det, men då måste man också vara villig och beredd att följa svaret….och det kan ju vara lite jobbigt ibland om man känner sig otilräcklig. Men de tankarna kommer nog från någon sabotör som vill att vi inte skall nå vår fulla potential.

  13. maria
    Posted juni 17, 2012 at 2:01 e m | Permalink

    Glömde….Jag försöker respektera och stötta er att ni vill bo i USA så jag försöker att inte säga som det är men sure…jag vill oxå att ni bor här! Och bara för att vi var dåliga på att ses och hitta på grejer förut så är det ju inte säkert att det blir så nu igen. Men dett är helt egoistiskt och NI vet bäst vad som är bra för ER. Fast familjen är rätt bra tycker jag 🙂