MS – här att stanna antar jag

En dryg vecka sedan vaknade jag med mindre besvär i högra ögat. De var underliga nog att jag efter några dagar började misstänka synnervsinflammation, känd som en vanlig ”första symptom” av MS. Jag kollade upp MS-specialister i området som tar vår försäkring, och fick en tid hos Western Neurological Associates. Jag var där idag, ca 4h, pratade först med en trevlig sjuksjöterska och senare med en otroligt otrevlig läkare, fick den första av 3 doser steroider som förhoppningsvist gör att ögat läker fortare, och gav mig själv en första bromsmedicinspruta.

Jag valde av pengamässiga skäl att inte göra någon MRI just nu, det får vänta tills nästa år. Läkaren påpekade att även om det enda jag märker är lite besvär i ögat så kan det pågå mycket i hjärnan just nu. En MRI skulle kunna påvisa det, men, intravenösa steroider och bromsmedicin är ändå det man skulle kunna göra. Ärren är ju (tyvärr) permanenta i sådana fall och syns om några månader också.

Nu blir det alltså en kännbar påminnelse av sjukdomen varenda kväll i form av en spruta medicin som heter Copaxone. Jag är lite ledsen för just det, sedan diagnosen på sommaren 2009 har jag mått ändå väldigt bra och långa perioder har gått utan att jag ens har tänkt på saken. Det har, tror jag, uppskattats av både mig och Jana. Pessimist som man är så far tankarna kring MS lätt till worst case scenarier, vilka är inte så roliga.

Läkaren undrade vad var anledning att inte påbörja medicinering redan när diagnosen gavs, och mina tankar har återgått till det flera gånger under dagen. Det var nog en kombination av viss grad av förnekelse, eller hopp om att jag skulle vara en av de få som bara får 1 skov och sen aldrig nånting mer, dåvarande neurologens neutral attityd mot befintliga behandlingar, hopp om att en medicin i pillerform skulle godkännas här snart, samt rädsla för biverkningar när att det inte fanns några garantier att själva medicinen skulle ens funka för just mig.

Nu vet man med större säkerhet att det är den skovvis förlöpande typen av MS som jag har, och då känns bromsmedicinen ganska given trots eventuella biverkningar.wna_plastic_surgery

Tittar man noga på den här bilden så kan man åtminstone glädjas av att jag och Jana kanske kan samåka någon gång 😉
This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

3 Comments

  1. Posted november 18, 2011 at 8:53 f m | Permalink

    It is good that you start taking the medicine. I believe you are in good hands and hopefully the unfriendly doctor is a good specialist. Don’t worry too much, life comes as it comes, and Heavenly Father knows exactly what you are going through and he sends help and ideas along the way. Love you!

  2. Jill o Jens Krylborn
    Posted november 18, 2011 at 1:48 e m | Permalink

    Tråkigt att höra att sjukdomen har slagit till igen men bra att du har fått bromsmedicin. Hoppas att ögat snart känns bättre och att livet går vidare. Man vet ju inte vad man kommer att drabbas av. Vi tänker på dig och din familj.
    Många kramar
    Jill och Jens

  3. Susanne
    Posted november 19, 2011 at 2:37 e m | Permalink

    Vad tråkigt! Hoppas ögat läker fort och bra och att du snart får en lång symptomfri period.