Gott och blandat

Finlandsresan var uppfriskande och gick bra på alla sätt. Kul att resa med Lejon, förutom att han gör att jag känner mig gammal, trött och långsam. En kissrelaterad olycka på elvatimmarsflyget hemåt var egentligen det enda som jag hade velat slippa, men fick i alla fall känna mig duktig som hade packat ombyte för honom i carryon. Lite ledsen att jag inte tog tillfället i akt och åkte till Stockholm, var glad att få se några av er i Helsingfors åtminstone. Var orolig för att något skulle gå fel med besöket hos ambassaden och att vi inte skulle få våra pass/visum i tid, men det gick hur smidigt som helst – var där på ”intervjun” en måndag och passen kom på posten redan på onsdagen. De var duktiga på att svara på alla frågor via e-mail vilket gjorde det lättare att känna sig väl förberedd, pluspoäng för det för en (i mina ögon) annars hemsk myndighet. När Lejon var i Stockholm så åkte jag till Tallinn med Jussi och förverkligade något som jag har gått och tänkt på ganska länge, och nu har jag mitt eget estländskt företag, Plainfield Capital OÜ. Varför Estland? Skatteplanering – ingen skatt på företagets inkomster så länge inget tas ut för privat bruk. Och Plainfield? En fri översättning av adressen jag växte upp i (och där mina föräldrar fortfarande bor): Aropelto.

Äktenskapet fyllde 8 år i måndags. Det finns så mycket att fira, men hur/när ska göra det mitt i allt? Längtar att få åka iväg med bara Jana och bara ta det lugnt. Barnen tar så mycket plats just nu. När kvällen äntligen kommer så är båda trötta och har fortfarande hundra saker kvar som ska göras. Vi är väl ensamma om detta?? Tänker på vårt minst sagt anspråkslösa bröllop ibland och gläds åt att vi började med i princip ingenting och har byggt upp allt vi har tillsammans. Vi har hittat en vardag som funkar för oss och som gör att båda får känna sig trygga och behövda, finns inte mycket jag skulle vilja ändra på. Ibland skojar jag och säger något i stil med ”vilken bra fru jag har format dig till”, men vi vet båda att det bara är ett uttryck för min beundran och tacksamhet på allt hon gör, hennes sätt att göra saker och den bedårande kvinnan hon är. Var är vi om 8 år? Spännande.

Jobbet har kommit igång efter en hel del väntande. Startdatumet var Fredag 22:a oktober. Efter fyra månader utan jobb har jag kunnat konstatera att det är mycket roligare att betala räkningar från en lön än från ens sparkonto. Jag har ca 6km till kontoret, och det finns faktiskt en busslinje som är helt perfekt. Dörr till dörr på 15 minuter, jobbet betalar busskortet, kan inte bli mycket bättre. Företaget är stort, börsnoterat med ca 1400 anställda, och växer. Vi som jobbar med systemutveckling är just nu en bristvara vilket är naturligtvis bra för oss, t ex så utökades våra årliga semestrar nyligen från 3 till 4 veckor för att minska antalet avhopp till andra arbetsgivare. Jag hoppas hinna med en löneförhandling innan det blir överskott på oss. Innan dess gäller det dock att visa vad man går för på riktigt, än så länge har jag inte riktigt fått möjlighet att göra det. Att gå från något man har jobbat med i 5 år till något nytt har varit frustrerande på många sätt, men det blir nog bra det här också.

Hälsan har varit bra sedan det hela begav sig. Det susar fortfarande lite i vänstra örat, men jag tänker inte på det de flesta dagarna. Minnet är lite så där, men än så länge har jag inte glömt något viktigt, vad jag vet ;-). Har fortfarande inte börjat på någon medicin, väntar på att något i pillerformat ska godkännas. Har inte heller träffat någon neurolog här i SLC, ser egentligen ingen idé i det så länge jag mår så här bra.

Församlingen som vi tillhör är bra på alla sätt, men visst saknar vi University Hills i Denver. Holladay 3rd är hur stor som helst, lätt att försvinna i mängden. Inga ämbeten än så länge, några hemlärare har vi inte sett och varken Jana eller jag har någon att gå med än.

Annat som jag har sysslat med och som gör mig glad är mina PDF-relaterade webbsidor (www.pdfmerge.com, www.pdfunlock.com, www.splitpdfonline.com mm) som numera besöks och används av över 100000 personer i månaden. Dessa har kanske varit det mest lyckade av alla mina små projekt och jag ser fram emot en månad när intäkterna överskrider $1000 för första gången. Utöver det så är det aktier och då framförallt vår största investering, BlackPearl Resources, som Jana tvingas höra mig prata om. Vi har varit med på den resan sedan oktober 2009, och jag ser fram emot nästa år som aktieägare. Pluspoäng för Sverige för kapitalförsäkring (även om dess framtid nu ser lite mörkare ut…) och Avanza. Det är något med pengar som fascinerar mig, synd att det är så laddat ämne i vissa sammanhang och kretsar.

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

4 Comments

  1. Jill jens Krylborn
    Posted december 13, 2010 at 12:43 e m | Permalink

    Vad kul att höra ifrån dig Lauri. Du och ni verkar ha det bra och trivs med livet. Jag eller vi hoppas att vi får se er alla inom en snar framtid, hur snar det får vi se.
    Hälsningar
    Jill m fam

  2. Ulla Lehtinen
    Posted december 13, 2010 at 3:21 e m | Permalink

    Hei, kiva lukea tämä ‘selonteko’. Vaikka just nähtiinkin niin mukava kuulla sinusta tällä tavalla aihepiireittäin! Lejon ja hänen juttunsa ovat mielessämme päivittäin. ”Nömnö, miksi sinä haluat asua metsässä?” No kun on mukavaa, että on hiljaista eikä meteliä. ”Mitä on meteli, mitä on hiljaa?” Voi Lejon! Siinä pikkumiehellä aivot raksuttaa kun kaikki pitää ymmärtää kolmella kielellä. Iso hatun nosto sulle Lauri, että olet malttanut puhua suomea lapsille. Lejonin sanavarasto on oikein laadukas ja ehkä hän vähän taas sai kielikylpyä. Hyviä joulunaluspäiviä sinne ja työn iloa. Terveisiä koko perheelle!

  3. Jessica
    Posted december 16, 2010 at 2:29 e m | Permalink

    Det var verkligen kul att se Lejon igen. Han har blivit så stor! Till en början verkade han så blyg, men så fick han smaka en skumtomte (Cloettas) och därefter var blygsen som bortblåst.
    Saknar er alla. Meleah frågar ofta om sin kusin Tilde och frågade även Lejon varför inte hon var med :0), men vi syns till sommaren.

  4. Posted december 23, 2010 at 4:08 e m | Permalink

    Så ni kommer hit alltså??? 😉 Jag planerar en resa i slutet på april början på maj. Lejons pass går ut 2:a maj, så jag måste flyga innan det och fixa ett nytt i sverige! Jo, Lejon är lite blyg ibland till en början, men oftas behövs det inte mycket för att det ska släppa! Vi skypade med mamma en dag och Meleah var där, så nu har Tilde och hon sett varandra! Lite synd att vi inte bor närmare, hade varit kul att en kusin som en nära vän! Men det kommer garanterat att tycka om att leka med varandra i vår när vi kommer!

    God Jul, hoppas den blir bra på alla sätt med hela familjen!

    Kram