Storfamiljsboende?!

Läste i ”Mitt i haninge” (en tidning som kom hem till oss 1 gång i veckan när vi bodde haninge) om generationen som väljer storfamiljsboende. Det vill säga man bor med mamma och pappa och kanske några syskon tillsammans i ett delat boende… JAG RYSER! Jag tycker om min familj men jag vill INTE bo med dem och helst inte träffas allt för ofta… När man väl har gift sig och flyttat hemifrån, vill man då senare flytta tillsammans igen med sin ”gamla” familj igen? Visst kanske man hjälps åt med typ mat, barnpassning, läxläsning och annat, men att offra friheten mot att bo tillsammans, nej tack! Inte ens ett delat 2 planshus med egen ingång skulle nån kunna lura mig till! Att gifta mig som 18 åring är det bästa jag gjort i mitt liv, jag har därmed belstat mina föräldrar minst med att bo hemma allt FÖR länge… NEJ till storfamiljer och JA till ensamboende med sin NYA familj!

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

3 Comments

  1. Jill jens Krylborn
    Posted april 23, 2010 at 10:48 e m | Permalink

    Jag håller med dig, jag tycker om min ”gamla” familj men jag vill inte bo tillsammans med dem. Däremot bor jag gärna nära så man kan hjälpa till med hämtning, de gånger jag inte får ihop det. Jens hinner inte hem så allt ligger på mig med detta. Då är det bra med farmor och mormor som hjälper till. Det blir inte så ofta kanske ngn gång varannan månad. Sedan vill man ju ha sin nya familj med sina regler utan att få så här bör du göra eller så, om man bor så nära tillsammans. Risken blir att du blir inte förälder utan du stannar i din roll som barn….

  2. maria
    Posted april 28, 2010 at 1:58 e m | Permalink

    vis från egen erfarenhet? 😉

  3. Jana
    Posted april 28, 2010 at 2:15 e m | Permalink

    Delvis 😉 Men också bara att komma hem och bo med sin ”gamla” familj är jobbigt… Äktenskapet kan ALDRIG bli bra när man bor med sina egna föräldrar 😉