Diagnos .. typ

Hemma från neurologen. Det var hur odramatiskt som helst. Precis det vi hade föreställt oss. Ryggmärgsvätskan innehöll det protein som de letade efter, vilket styrker den ursprungliga diagnosen – MS. Vi kunde nicka igenom det mesta han sa, hade ju haft hela helgen på oss att läsa på och jag hade bl a plöjt igenom en nyskriven bok om MS som Jana hämtade från biblioteket förra veckan. Vi tog en snabb titt på bilderna från magnetkameran, det som är lite intressant är att det finns flera gamla ”ärr” runt om i hjärnan som enligt läkaren tyder på tidigare sjukdomsaktivitet, men jag kan inte komma på när det skulle ha varit.

Vi pratade vidare om medicinerna. Vi fick med oss 4 tjocka paket från tillverkare av bromsmedicin för MS, vilket i dagsläget är det bästa man erbjuds. De tar inte bort varken sjukdomen eller symptomen, däremot ska de minska risken för nya skov med ca 30% och även senarelägga permanent funktionsnedsättning. Samtliga ges som sprutor, vissa oftare än andra, och alla kommer med biverkningar (som så klart kan variera personer emellan). De är inga billiga grejer, Copaxone är ett av alternativen, kolla på det här från vår försäkringsbolagets hemsida:

copaxone

Nu pågår det inte längre några tester men om ca 3 månader ska vi göra en ny undersökning med magnetkameran, främst för att kolla att det inte pågår något konstigt. Förra veckan bad jag om att få kopior på de bilderna som togs då. Här, om jag har förstått rätt, ser man stället som för tillfället orsakar bekymmer. Det ska vara den lite ljusa fläcken nära mitten.

mri

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

6 Comments

  1. Lauri
    Posted juli 14, 2009 at 1:31 e m | Permalink

    Jag ska tillägga att idag har jag verkligen känt mig piggare än på länge, trots de irriterande besvären. Hoppas det fortsätter åt samma håll!

  2. Jessica Myhrberg
    Posted juli 14, 2009 at 2:27 e m | Permalink

    Hej…hur känns det här då? Vet du vilken MS form du har? Om inte när kan de säga det?
    Vi tänker och ber för er båda. Ni är starka och kommer att klara av det här. Hade ni inte det hade det aldrig hänt. Det känns krasst att säga så här när ni är mitt uppe i det, men det brukar ju faktiskt stämma.
    Finns det något som vi kan göra så säg till.

    Kramar i Massor
    Familjen Myhrberg

  3. Dean Brunson
    Posted juli 14, 2009 at 4:11 e m | Permalink

    We’ll do anything that will help you and your family. We’re following developments with you hourly. Prayers & hugs, Dean & Ainomaija

  4. Lauri
    Posted juli 14, 2009 at 5:37 e m | Permalink

    Jessica – eftersom vi gick in på mediciner som är till för den skovvis förlöpande formen så verkade neurologen utgå ifrån att det är den, men jag antar att definitivt vet man det bara med tiden.

    När det gäller hur det känns … för min del, det var förra veckan när känslorna kom och gick som aldrig förr. Verkligen en berg-och-dalbana. Var orolig och stressad över att inte kunna kunna göra nåt med Jana och barnen nån mer, inte kunna jobba, eventuellt behöva packa ihop här och fly hem osv. Jag har säkert mycket kvar när det gäller att förstå vad det här egentligen kommer att betyda men som det är nu känner jag inte att något som krävs för ett lyckligt liv har tagits bort!

  5. Ukki ja mummi
    Posted juli 15, 2009 at 12:05 f m | Permalink

    Hei Lauri,
    on varmaan jonkinlainen helpotus tietää, mistä on kysymys. Me täällä toivomme ja rukoilemme, että lääkkeet auttavat ja vointisi paranee. Terveisiä ja tsemppiä koko perheelle!

  6. Posted juli 16, 2009 at 9:35 e m | Permalink

    Welcome to the family of (spotted) ”dalmatian brains”! I’ve had white spots in my brain for several years now. At first, the doctors thought it could be MS but then, because I didn’t change my spots over a year’s time, the docs decided that I could’ve been ”dalmatian” my whole life and that I don’t have MS. Weird world.

    In all seriousness, you are in our prayers. Now and always. Kram!